Se på oss när vi låg i vår mammas mage, placentan som också kallas för livets träd är ingen slump, att den ser ut som ett träd är för att vi är ett med naturen, problemet är att vi har glömt bort vårt ursprung, Varför känner vi sådan frid när vi är i skogen bland träden och naturen, nära vatten, för att vi känner tryggheten när vi låg i fostervattnet. Se på naturen, vi är var och en skapta till att vara unika men ändå sammanlänkade med varandra aldrig separerade Problemet är vårt samhälle som vill separera oss.

I det samhälle vi lever läggs det mycket vikt på att man ska leva och uppträda efter ett visst mönster.

Vi ska sträva efter att vara ”normala” Frågan är om vi själva har något att vinna på det? Det hamras i oss från barnsben och vi lever i tron att vi kommit rätt. Det som är viktigast är att känna och tänka till. Det kan kan vara rätt att leva som alla andra, men det måste vara ditt eget beslut. Låt oss ta en titt hur det är konstruerat. Vi slussas in från barndomen i ett samhällsnyttigt system som kallas vuxenvärlden. Vägen dit kan vara omgärdad av irrfärder men slutligen sitter vi där som alla andra, i den stagnerade verklighet där vi går från att vara fria individer till att bli produktionsbrickor i samhällspyramiden.

Jag är helt övertygad att källan/universum aldrig i sin plan hade tänkt att vi skulle tvingas jobba på enfaldiga arbeten, kastas utan kontroll mellan saker som vi inte kan kontrollera och känna vanmakt, meningslöshet och förvirring. Och på toppen av allt elände ladda upp oss med kemikalier för att kunna hantera verkligheten. Jag tror inte skapelsen gick ut på att göra oss missnöjda och nedstämda. Skapelsen ville skapa en lycklig människa. Vi mäsnniskor gör oss själva olyckliga.Det kan vara omedvetet men effekten den samma.

Vi har fått den fria viljan. Att vi skulle kunna styra utvecklingen av våra liv. Med en fri vilja menas fri vilja. Skapelsen gav oss inte helande stenar, heliga delfiner, och hallucinerade frälsningsmöten utan rätten att göra saker efter eget huvud och känsla. Att nyttja den fria viljan.

Vi flyr till new age, sprit, narkotika, shoppinghysteri, frikyrkor, allt som kan ge lindring för stunden. Varför? Vi kan inte hantera det enkla faktum att vårt liv rinner iväg framför oss och vi får inte ut något av det. Om vi bara får ett recept eller rätt trosupplevelese kommer livets mening att ramla ner som en mogen frukt. Varför?

Vi är för fega och rädda att själva göra något av våra liv.Men är det så farligt? Du har en möjlighet att ta kommandot i ditt liv och sluta förspilla din tid på jorden.

Problemet är att vi är vana att söka alla svar utifrån, istället för att fråga inåt där precis alla svar finns”

En fri vilja kan göra val. Dessa val är summan av hur du vill ha det. Livet har betydligt fler val än vi tvingas tro. För att göra dessa val måste vi se verkligheten som den är och inte låta vår blick avledas av det rosenskimrande omslagspapper som överheten klär in sitt utnyttjande av våra liv i.

Vad har du för val? Vad erbjuds du för att vara som andra vill att du ska vara?

För att avstå från att leva ett individuellt liv måste det erbjudandet vara så bra att det verkligen är värt att göra vad andra tycker, acceptera hur andra ser världen och eftersträva att leva det liv omgivningen stakat ut. Innan vi tittar efter vad du kan göra, så låt oss se på alternativet. Det som erbjuds. Det normala livet återfinns faser där man förväntas göra vissa saker för att man ska uppfattas som en lojal medborgare och duglig undersåte till den maktöverbyggnad som formas av politisk och ekonomisk makt. Ett normalt liv är inte något grundämne utan det är en social uppfinning för att hålla folk på plats så de gör de saker man ska göra. Det ”normala livet” har ett övergripande syfte. Att hålla oss på plats.

Dessa hållplatser i livscykeln är bekräftelser på att du fungerar i den process som ett innehållslöst liv erbjuder. Livscyklerna i ett normalt liv optimerar vad du kan göra för andra och inte vad du kan göra för dig själv.Du ställer din kropp till förfogande för att andra, och med det menas allt som oftast staten företagen ska tjäna mer på. Vi behöver se mer av vad ett normalt liv erbjuder.

Se bara vad som händer nu under pandemin. Många arbetar hemifrån och får känna in och börjat ifrågasätta sitt liv. Är det verkligen meningen att jag ska arbeta på ett kontor mellan dessa bestämda tider som någon har sagt att jag ska göra? Jag ser att söket redan börjat hos var och en, många arbetsplatser försöker att få ihop dessa bitar redan. Kan vi tex jobba kortare arbetsdagar men ändå få ett hållbart samhälle där både den lilla människan och systemet är nöjd? Det är dags att börja prata om äkta hållbarhet för alla. Så att stressen inte tar ihjäl oss.

Alla arbetsplatser behöver utifrån sin situation hitta de strukturer och ordning så att det blir en hållbar framtid för alla att fortsätta leva i det är viktigare än någonsin att detta görs nu, det är inte hållbart längre för natur,människa och jorden.

Man har kanske börjat fråga? Hur ska jag både ha ett stimulerande arbetsliv där jag får tid över till annat det som hjärtat klappar för?

Hur vill jag, vi och jorden må?

Vad vill vi lämna efter oss till våra barn, och barn barn att leva i för framtid?

Jag hör många säga kan vi inte bara gå tillbaka till som det var tidigare? Jag vill inte det! Vill vi verkligen det?

Kan denna pandemi lära oss något?

Minns ni allt när det började med att allting stannade av precis allt. Vi fick inte flyga längre, vad såg vi och häpnades över? Hur moderjord äntligen fick syresätta sina lungor, hur djurlivet igen uppstod i Venedigs kanaler där man aldrig sett igenom till botten, nu såg klart vatten och fiskar simma i. I tystnaden hände saker med jorden och oss. När vi stannade upp började ta in och reflektera, lyssna inåt såg vi och kände det vackra hända mitt framför våra ögon.

I Punjab i Indien såg man Himalayas berg för första gången då man aldrig sett det från smoggen som uppstått från bilarnas avgaser människor var överlyckliga. Någon plats minns jag att det i tidningen visades flamingos komma till platser där de aldrig tidigare varit. Människor som blev isolerade i stora städer i sina hem började för första gången prata med varandra mötas på riktigt över balkongerna, nya sätt att umgås uppstod. Vi blev kreativa i detta nya sök en längtan föddes en vilja att umgås, längtan efter en gemenskap att mötas se varandra genuint tillstod. Vi får inte glömma att i detta mörker som finns i pandemin finns ett ljus om vi väljer att se det så.Vi har en fri vilja, vi får inte glömma det.

Hur lever vi med hjärtat på rätt ställe med varandra, i samklang med naturen.

Jag tror att vi alla har hur fantastiska förutsättningar som helst just nu att titta på denna situation i ett större perspektiv i ett helikopter perspektiv mer uppifrån, vidga oss i våran syn och se vad som är möjligt för oss tillsammans att göra för en sund värld att leva på.Vi behöver inte leta syndabockar vem som gjort rätt eller fel, se istället alla gör så gott de kan i en ny situation för oss alla. Vi hjälps åt. Vi behöver inte anfalla i politik eller i situationer. Sträck ut handen prata visa dig sårbar det är mänskligt och vackert bejaka din feminina sida. Båda behövs både den manliga och feminina energin i oss. Balansera, bejaka, hitta rätt där.Vi kan, vi hjälps åt. Fråga be om hjälp när man inte förstår, sök inåt.

Kan vi inte vara överens att gammelreptilhjärnan gjort sitt i den nya tiden? Kan vi ge den minimalt utrymme att bestämma över oss? Lyft dig nu från rotchakrat till kronchakrat där vi ska vara. Visste ni att Corona betyder krona? Jag tror att det finns ett mycket djupare syfte för mänskligheten än vi just nu ser i detta som sker.

Vi vet alla om vi går in vårt hjärta, vad som är verkligt och inte verkligt. För ingenting verkligt kan hotas.

Love, peace and understanding to your hearts.

 

 

Vad tycker du? Skriv gärna en kommentar.

Tack för att du gillar
Mind Jonna på facebook.
Missa inga nya blogginlägg,
erbjudanden och nyheter.